Lorei klarade inte av att gå på bete med bromsar, mygg och en diande fölunge. Bokstavligen från en dag till en annan såg jag att hon börjat falla ur, så då blev det hastigt fram med transporten och ta hem dem. Nu är det klöverbete i mindre hage, ströfodring med hö, några vilotimmar i box med ordentlig höportion medan det är varmt och mycket insekter och ett extra mål kraftfoder med både kornkross och vetekli.

 

Fannys mamma var likadan, var tvungen att avstå från bete och mata på med hö och kraftfoder. Nu vet jag hur fort det går neråt och kunde sätta in krafttag redan från dag ett, så jag hoppas det vänder igen så de kan gå ut på bete igen när värsta bromstiden har passerat. Magra avelsston är ingen lätt sak att ta itu med, tar ohyggligt länge innan de lägger på sig igen.

 

Kommer däremot ihåg att min lärare i skolan sa att de ston som ser jävligast ut medan de har föl, de är de bästa avelsston för dom ger all näring åt fölen. Så man kan trösta sig med det medan man lassar i dem mat! För Elsa får minsann det hon ska ha, växer så det knakar gör hon!

 

Men varje kväll har dom ett jogging pass i hagen. Vet inte riktigt om Lorei längtar efter att börja träna igen eller om hon förbereder Elsa för kommande stordåd.